- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
65

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - VIII. Blidare luftstreck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som kommit på besök till prosten och gerna ville kasta
en blick på Hallenhjelmska familjearkivet, enär han ifrigt
sysslade med genealogi på stunder, då han kunde slita
sig lös från sin vetenskap och praktik. Professorn fick
löfte om att sitta i biblioteket och läsa och anteckna,
utan att någon skulle anse sig ha värdskapspligter mot
honom, utan att störa och utan att störas, så länge han
behöfde. Han kom två dagar och han kom den tredje.
Då skulle han taga afsked, hade prosten med sig och
stannade till middagen. Vid dess slut sade prosten:

— Det tjenar, thyvärr, ingenting till, men jag lider
af att så godt som vägg om vägg finnes en lidande
varelse och Sveriges kanske förnämste läkare utan att de
fått se hvarann.

Baron Gösta bugade sig.

— Granlagenheten har bundit min tunga; det var
forskaren, inte den berömde läkaren, som hedrade
Halleborg med sitt besök.

— Herr baron, den verklige läkaren glömmer aldrig
sin egentliga lifsuppgift, och jag skulle sjelf utbedt mig
företräde hos fru friherrinnan, om inte hennes lidande
varit af den art, att det lika väl kan bedömas af vårt
yrkes ytterste som af dess främste. Jag har af Hjelm
hört hvad doktor Johansson sagt. Och det är, thyvärr,
väl utom tvifvel att han har rätt.

Gamle prosten reste sig.

— Jag tror inte heller att du kan göra något. Men
— du är min bäste vän och hon är mitt käraste
skriftebarn. Kom! Gösta, du tillåter väl?

— Jag är naturligtvis ytterligt tacksam.

Så gingo de in till den sjuka, som med trötta,
feberglänsande ögon hängde fast vid den berömde läkarens
mun och med en flämtande låga af lifskärlek ryste för
den väntade domen. Men derinne sade han blott:

— Fru friherrinnan är tyvärr mycket sjuk, men här

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free