- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
66

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - VIII. Blidare luftstreck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

finnes ännu större krafter att taga uppå än man kan ana
hos en så späd och vek gestalt.

Utkommen i Göstas rum tryckte han deltagande
baronens hand och sade:

— Det är rigtigt. Hon är dömd.

— Alltså, ingenting att göra, alls ingenting?

— Hvad skulle det tjena till? Kunde hon i detta
ögonblick genom ett trollslag förflyttas till södern, till
Medelhafvets kust, till Capri, till Nizza, så skulle en plötslig,
skenbar förbättring inträda, några plågfria månader med
ökade krafter skänkas henne, men ingenting kunna ändra
slutresultatet. Summan af det lidande, hon finge bära
innan befrielsen komme, skulle kanske tredubblas. Och
vinsten? Sex månader, kanske något derutöfver, af en
tillvaro som hennes!

Prosten såg forskande på Gösta. Denne reste sig
hastigt.

— Det måste dock försökas. En menniskas lif måste
bedömas på annat sätt än ett dödsskadadt djurs. Vore
det tänkbart att hon kunde resa nu?

— Omöjligt! Redan den långa färden till närmaste
hamnstad i fukt och höstkyla skulle döda henne. Men
der finnes, som sagdt, krafter qvar. För min del tror
jag ej att slutet kommer i vinter. Hon skulle under
iakttagande af ytterlig försigtighet och om inga allt för
häftiga temperaturvexlingar häruppe i norden förekomma,
möjligen kunna resa när det blifvit värme i luften till
våren.

— Och då tåla vid resan?

— Det är omöjligt att säga. Men jag anser inte
alldeles osannolikt att hon gör det. Det beror
naturligtvis också på hurudana krafterna äro då.

— Men bot är dock aldrig att vänta? frågade prosten.

— Du vet sjelf, Hjelm, att det blott finnes En,
som håller lif och död i sin hand. Men jag kan säga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free