- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
68

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - VIII. Blidare luftstreck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ragnhild förfärad, då Gösta kom fram med detta förslag.
Ja, det var svårt, mycket svårt, men de skulle ju få henne
åter, dubbelt kär, dubbelt dyrbar. Nu var hennes plats
hos det barn, som bäst behöfde henne. Och för
hushållet och väfkammaren å Lindenäs var han redo att
afstå mamsell Ulla för huru lång tid det än månde dröja.

Så vardt fru Ragnhild omsider besegrad.

Och efter den dagen begynte äfven Amelies tankar
att skifta gestalt. Visst var det svårt att skiljas från
syskonen, att kanske aldrig få sitta förtroligt och öppna
hela sitt hjerta för Hanna mer, att aldrig mer få sluta
Ragnar och Erik och alla de andra kära i sin famn.
Men det var så ljuft att veta dem få fostran och
undervisning nu, att se deras framtid tryggad. Och så kanske
hon skulle derute nästan alldeles kunna glömma den handel,
medels hvilken hon köpt alla dessa fördelar. Och han!
Ja, måhända skulle han då, när han sluppe se henne,
sluppe ha henne i sin närhet, inte räkna så noga på om
hon dröjde qvar på jorden litet till? Han visste ju sjelf
hvad risk han löpte, att hon möjligen kunde förbättras
till en tid, och dock ville han att hon skulle resa. Var
inte det ett bevis på att han var redo att tillgifva henne
i fall hennes lif förlängdes, blott han sluppe dela det?
Jo, visst!

Och så blef Amelies färd till ett blidare luftstreck
en kär tanke, ett oupphörligt samtalsämne för dem alla,
ett gemensamt intresse, hvilket liksom drog dem närmare
hvarann. Det var som om Amelie för Gösta blifvit
en annan i och med det denna resa beslöts, ej mera en
medspelerska i den äktenskapliga parodin, utan en lidande,
tålig och älsklig gäst på det gamla, alltid gästfria
Halleborg, en gäst, som skulle resa på en bestämd tid och
som borde ha det så godt som möjligt, som med
uppbjudande af all ridderlig vänlighet måste bringas till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free