- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
69

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - VIII. Blidare luftstreck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bästa möjliga tanke om det ställe, der hon under så
egendomliga förhållanden skulle vistas.

Gösta var outtröttlig i att bjuda dit fru Ragnhild
och syskonen. Den förra var stundom hindrad af husliga
bestyr och förberedelser till den långa färden, men då
måste barnen till Halleborg, allesamman, hvar stund, då det
kunde ske, utan att allt för mycket afbryta och störa
deras undervisning, ja, vid julen var hela Lindenäs’ hushåll
på Halleborg i nära två veckor.

Julen! Ja, det var en underlig julafton och Gösta
hade bäfvat för den länge, bäfvat för att mor och dotter
skulle vara skillda från hvarann då för första gången, den
kanske sista julafton Amelie fanns qvar på jorden. Men
det var omöjligt för henne att resa ut nu på vintern,
och fru Ragnhild kunde ej på sjelfva högtidsqvällen lemna
hem och barn och tjenare.

Hon kom dock strax efter middagen och dröjde
en timme. Hon kom med en ylleväst från Hanna till
den stora resan, med en pappersknif, som Erik skurit,
med små kära, materielt värdelösa gåfvor från dem allihop.

När ljudet af hennes slädbjällror förklingat i allén
gick Gösta, upprörd och tvekande — han hade varit
inne hos Julia nästan hela dagen — in i den rikt
upplysta sängkammaren med sina julgåfvor. Äfven dessa
voro små och obetydliga, för att vara från
fideikommissarien till Halleborg. Hvad skulle han väl också kunnat
ge dödens brud af lifvets håfvor, utan att det utgjort en
smärtande påminnelse om, huru kort den vandring var,
som här stod henne åter! Men flere dagar förut hade han
innerligt gladt henne med en stor summa penningar, vexlad
i smärre, skiftande belopp, som hon fått utdela till fattiga
och underhafvande å Lindenäs, der de alla voro henne
kända och kära, och till alla dem på Halleborg, hvilkas
aldrig synliga husbondemor hon nu var utan att knappast
känna någon, men som hon var glad och stolt öfver att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free