- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
78

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - IX. Fjerran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

helt slutna, så att der kunde du fått en bädd liksom i
ett rum. Men der är nog ej så ringa lifsfara förenad
med de fordonen, och styfva fjedrar och mycken skakning,
så att blir vädret vackert mår du kanhända lika bra
på sjön.»

Puh! En och en half sida med gles stil! Längre
fick det lof vara, något här hemifrån fick han lof också
skrifva om, men hvad? I hans många planer för sitt
kära Halleborg var hon ju ej invigd, för folket der var
hon främmande. Men Lindenäs! Pappa och syskonen!
Det dugde. Och så fick han några rader till och med
på fjerde sidan, och då lade han pennan från sig, stolt
och belåten, som en skald, hvilken slutat en dikt, som
för alltid skall hugfästa hans minne.

Först i början af Juni kom svaret, skrifvet af fru
Ragnhilds hand. Amelie var nästan döende; sjöresan
hade angripit henne mycket och mellan de afmätta raderna
framträngde en klagan öfver att de någonsin gifvit sig
af på denna långa färd.

Fri! Var det möjligt? Var det redan befrielsen,
som kom? Skulle banden mellan verlden härnere och
den lidande varelse, hvilken hans egoism lagt som
trappsteg till fädernas borg, lossas upp derborta, utan att han
ens behöfde vara med om den pinsamma slutscenen, utan
att han med en blick behöfde deltaga i det der
förfärliga sista?

Det var som om alla ädlare instinkter trängts
tillbaka af rå egoism i Göstas hjerta; han förmådde ej
kasta en tanke på något utom sig sjelf. Jo, fadern och
syskonen borde ju också ha del af brefvet. Och så
öppnade han fönstret och ropade på sin ridhäst nedåt
gården.

Starka muskler och friska lungor! Han öppnade
munnen och insöp med välbehag den ljumma, herrliga
luften utmed sjöstranden, der vägen gick fram. Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free