- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
82

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - IX. Fjerran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som han, aldrig ett ögonblick satt sina rättigheter öfver
moderns. Afgörandet låg hos henne. Huru var Amelies
tillstånd nu?

Derpå lemnade brefvet intet svar; men de ville resa
så att de voro hemma i början af Augusti, så att Amelie
ej möttes af höstkylan genast, nu då hon nog var
ömtåligare, van, som hon var, vid en mild och torr
temperatur.

Gösta hade ej funnit det gångna året fullt sådant
han väntat. Det gick an på våren och sommaren i
jemn verksamhet ute på godset. Men vintern var dryg
och han fann sig ej så väl tillrätta ensam på Halleborg,
som de första åren. Prosten Hjelm fick täta besök och
ungdomen på Lindenäs hemtades ofta till storsvåger.
En gång behöll han Hanna och minsta lilla-syster hos
sig i tre veckor, derunder han en gång öfverraskade sig
sjelf med att skrattande och springande jaga genom alla
rummen, till lilla-systers utomordentliga förtjusning körande
syster Hanna i den långa, ljusa flätan.

Men den qvällen blef han inne hos Julia till
midnatt ...

Nu fyllde honom Amelies återkomst med oro och
ängslan. Visserligen hade han ofta under dessa nu snart
sexton månader med saknad och en viss känsla af tomhet
tänkt tillbaka på den julen och vintern, då en så
förunderligt fridfull och god stämning ofta varit rådande i
familjekretsen. Men det kunde ju aldrig komma åter. stod
resan till södern såsom slutpunkten för sammanvaron,
nu gällde det en annan resa, den från hvilken ingen vänder
åter, och det var allt det bittra, upprörande, hvilket måste
föregå denna, som han hoppats stjäla sig undan, om
Amelie dött derute.

Han skulle ej frågat mycket efter om det dragit
om två år, tre eller fyra. I denna åt den arma af ett
annat luftstreck skänkta tid, skulle han sökt lisa för sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:52:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halleborg/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free