- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
89

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - X. »Förlåt mig!»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Han såg forskande på henne. Aldrig hade en mera
vän och älsklig fru setat å hedersplatsen i Halleborgs sal.
Och denna till lifvet återskänkta, hon längtade åter till
skuggornas dal för hans skull, för hans!

Åh hvad han hatade sig sjelf!

Så grep han nervöst sitt glas och bragte borgfrun
på Halleborg sin välkomst. Han sökte vara så måttfull
i uttrycken som möjligt, men det kunde icke hjelpas att
der måste komma ord med af glädje och hopp, hvilka
hon trodde ljögo. Han såg huru hon pinades deraf, huru
hon blickade upp mot honom med ögon, som bådo om
förskoning, och så blef hans helsning helt kort.

Gösta såg åt sidan på sina svärföräldrar, och hans
hjerta fylldes af skärande bitterhet öfver ödets blodiga
hån. Der sutto Amelie och han, båda unga, vackra,
värdiga hvarann och gynnade af de flesta bland lyckans
håfvor, och ljögo vänliga ord och darrade för ett lif
tillsammans. Men bredvid dem sutto de omaka gamle. Han
rå, simpel, svag och karakterslös. Hon fin, nobel, varmt
kännande, ädelt tänkande och begåfvad. Men då de
höjde glasen mot hvarann låg der dock i bådas ögon
en hel verld af äkta, goda känslor, af ömhet, af
återseendets osminkade glädje, af smärta öfver hans klena
helsotillstånd, af de långvariga, gemensamma bekymrens
och de ömma gemensamma intressenas frimureri.

Före föräldrarnas och syskonens afresa på aftonen
lagade Gösta att han blef ensam med fru Ragnhild och
sporde henne med en ton, ur hvilken han förgäfves sökte
borttaga hvarje nyans af förebråelse:

— Men hvarför förberedde hvarken Amelie eller
mamma mig på denna ... denna glädjande förändring?

Hon såg på honom länge, fast och allvarligt, och
så svarade hon:

— Derföre att jag bäfvade för det bråddjup, som
öppnade sig för våra fötter, derför att jag tänkte att allt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free