Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - XI. »Vi försöka!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han satt tyst med hufvudet lutadt i händerna.
— Har jag orätt? hviskade hon.
— Nej; men vi ... vi lefva ju inte i äktenskap!
Du är ju inte min hustru och jag är ju inte din man,
hvarken inför Gud eller oss sjelfve! Du har skänkt mig
möjligheten att här, i mitt gamla kära hem bära lifssorg
efter min ungdoms lyckodröm, och jag vill försöka att
visa mig tacksam, det är allt!
Hon reste sig upp i sittande ställning och sade med
ett matt, bittert leende:
— Ord tjena till intet; men jag vet att du är en
ärlig man, Gösta. Det var ångest och förfäran i din blick,
när du återsåg mig i dag?
Han steg upp och ställde sig framför henne med
en känsla, som om hon varit hans domare och det gällt
att gå värjemålsed. Här fick ej finnas en skrymsla i
hans själ, som ej måste prisgifvas åt hennes blick. Fanns
här öfverhufvud någon räddning, stod den ensamt att
finna i obetingad, grym upprigtighet.
— Nåväl, jag kände ångest och förfäran när jag
säg, huru dödens brud förvandlats till lifvets. Du såg rätt.
Men hvarför kände jag det? Inte för det jag deri fann
en boja, som förlamande lade sig på mig, inte för att
mitt lif och min framtid för egen del deraf ändrades.
Mitt hjertas saga är slut. Men nu kan jag reda mina
tankar och känslor bättre än under det första intrycket,
nu vet jag hvad det var, som hos mig väckte bäfvan
och förskräckelse: det var din framtid, din mörka,
glädjelösa framtid, Amelie? Hurudant skall lifvet här blifva
för en ung, fager jungfru, instängd tillsammans med en
fjerran stående, för henne likgiltig man? Du är bedragen
på vår öfverenskommelse, Amelie. Du trodde att du
gaf mig några qvalens och marternas månader, som det
kunde göra dig detsamma om du tillbringade här eller
på Lindenäs. Och så vaknar du upp och finner att du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
