Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - XI. »Vi försöka!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hur litet än vi menniskor i allmänhet ha hjertats känslor i
vår hand och hur oemotståndlig än kärlekens magt kan vara,
så tror jag fullt och fast, att du är så englaren, så
moraliskt hög, att aldrig ditt unga hjertas ömhetsträngtan
skall ens i djupet af sitt eget medvetande få något
bestämdt föremål. Men den skall med en naturlags
nödvändighet finnas der ändock, och dess mördare skall blifva
jag. Förstår du ännu att det är jag, som bör tigga om
förlåtelse?
Hon reste sig upp, fattade båda hans händer och
sade högtidligt:
— Nej, jag förstår dig ej. Men det förstår jag, att
det enda, som för framtiden kan rädda oss från det djupaste
elände, är fullt, öppet förtroende såsom nu. Kommer
jag en dag att förstå hvad du nu sagt, så svär jag dig
att jag skall säga dig det. Men svär mig du också, att
låta mig veta ... veta om jag en gång befinnes vara
till hinder på din stig.
— Jag svär det!
— Och skola vi så hjelpas åt att bära den börda
vi sjelfve lagt uppå oss, att modigt gå vår bana fram,
den må nu bli kortare eller längre?
— Vi försöka! Och nu god natt! Må alla goda
englar vakta ditt läger. Försök att känna Halleborg, som
ditt egna, verkliga hem, Amelie!
— Tack! Godnatt!
När Amelie kom in i sin sängkammare, föll hon på
knä vid bädden och suckade: »Jag tackar dig, käre,
himmelske fader, för att denna dag, hvilken jag bäfvat
för så outsägligt, nu är öfver! Jag tackar dig, min Gud,
att han, trots den sorgliga förvillelse, som gjort honom
till min make, dock är en god och ädel man! O, min
Gud, förlåt mig, förlåt oss båda, att vi vanhelgat en af
dina heligaste inrättningar! Jag förstod det ej, jag förstod
det ej! Gif mig nåd och kraft af höjden!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>