- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
96

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - XI. »Vi försöka!»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hett och längtande på denna fina kind. Mitt hus har varit
henne en fäderneborg!»

En efter en, mildt och stilla, men fast och stadigt,
grep hon husmoderns privilegier. Hennes hems fattigdom
och hennes egen sjuklighet hade vållat att hon var föga
öfvad för sitt nya kall, men hennes hufvud var klart,
hennes vilja fast, och de båda trofasta, åldrande
tjenarinnorna gjorde allt för att jemna vägen för henne.

Hösten kom på allvar och hennes kära blickade
med forskande oro efter de tecken till försämring och
nytt aftynande, hvarpå de italienske läkarne förberedt
fru Ragnhild såsom en ganska sannolik möjlighet. Gösta
följde henne också uppmärksamt. Blefve hon sämre måste
hon ditut tidigt på våren. Blefve han glad öfver ensamheten
då? Det visste han knappast sjelf; kanske skulle hon
känna det som en lättnad.

Men der märktes inga oroande symptom. Det är
sannt att man var ängsligt, ytterligt försigtig sedan det
börjat blifva kyligt i luften, men det var märkvärdigt i
alla fall; hon hade nästan blifvit starkare efter hemkomsten.

Aldrig, utan att han sjelf förde henne dit, beträdde
hon Göstas egna rum. Men sällan uteblef hon från
måltiderna, och på det neutrala området, i salongen och
de båda kabinetten ömse sidor derom, kunde Gösta träffa
henne när som helst hela dagen. Hon läste mycket
och han valde böcker åt henne. Så småningom började
de, nästan som andra makar, att tala om sina arbeten
och förehafvanden, hvar på sitt område. Men hon kallade
allting »ditt» utom det hon personligen hade under sina
händer, och hon bannade gamla Kerstin, som genom att
en morgon lemna dörrarna öppna, kunnat låta »baronen»
skymta henne i peignoir.

Mellan lyckliga, älskande makar, som bringats samman
af oemotståndlig kärlek, förekomma nästan alltid
smärtsamma slitningar under äktenskapets första tid, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free