- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
97

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - XI. »Vi försöka!»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

smärtsammare ju högre de älska hvarann, ty desto högre ha
de då tronat upp hvarandra på sin ömsesidiga beundrans
piedestal, desto mera höjda öfver vanliga, menskliga fel
och svagheter ha de då ansett hvarann. Och det gör
så ondt, så ondt i hjertat att finna det man inträdt i sin
drömda himmel med en menniska som kamrat och att
himlen har moln och kärleksduetterna disharmonier.

Mellan dessa två var det helt annorlunda. De gingo
och väntade på smärta och olycka såsom något alldeles
oundvikligt, och när dagarna gingo i frid och lugn, stundom
med en stilla belåtenhet, som kom dem att undra hvart
timmarne tagit vägen, blickade de om aftonen på hvarann
som två stridskamrater efter en mördande batalj. Osårad
äfven du! Hur kunna dina ögon le och din mun pladdra
så muntert?

Kort efter Amelies hemkomst hade flere af syskonen
rest in till staden för att börja i skola och pension, och
sjelf fick hon redan i Oktober upphöra med sina färder
till Lindenäs. Men fru Ragnhild var hos henne ofta och
Gösta bragte henne bud om sakernas nya skick i det
gamla hemmet, om riklig grödas gynsamma tröskresultat, om
faderns belåtenhet, om de välmående djuren och hennes
egna små föl, som blifvit till under hennes sista vår i
hemmet.

En dag hade baron Gösta varit på jagt och hans
byte hade blifvit en enda stackars rapphöna. Han bar
den sjelf in i köket och anvisade hur den skulle tillredas,
men när den kom på bordet smakade han ej alls den
oansenliga steken, utan försåg sig af annat. »Göm resten
väl åt friherrinnan!» beordrade han när faten togos bort.

Amelie såg upp på honom med en frågande blick.

— Jag vet att du tycker rapphöns är godt, sade
han enkelt.

Hennes kinder blossade till och hon höjde sitt glas
mot honom med ett blygt:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free