- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
99

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - XII. Försöket misslyckas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

XII.

Försöket misslyckas.



Sorgen efter en bortgången när sig af minnen. Jag
vill icke bestrida att man kan älska en trolofvad lika
högt som en hustru. Ack, många älska aldrig hustrun
så högt som fästmön, äfven då hon för dem är samma
person! Men har kärleken i båda fallen varit hvad den
högst och bäst kan vara, då sörjer man en hustru på
ett annat och djupare sätt än en trolofvad. Inte först.
Den första gräsliga smärtan trotsar nog i hvarje fall hvarje
mätning och granskning. Men minnena af alla yttre
samband, allt inre, nära förtroligt gemensamt lif stå efter
ett af döden brutet äktenskap hvarje ögonblick tillreds
att pusta upp qvalen när hjertat svidit så, att det tyckes
nästan ha förlorat förmågan att lida mer. I den
efterblifne makens bröst finnas så otaliga trappsteg för sorgen
att stiga uppå när minnet begråter hvad man förlorat,
under det den förtviflade älskarens smärta är ett mera
oredigt kaos af sviken längtan och skillsmessans qval.

Och det kom en dag, då Gösta ertappade sig sjelf
med att den föregående ej en enda gång ha slutit sig
inne ens för en minut i helgedomen, der han gömde allt,
som erinrade om Julia. Och när han den dagen satt
derinne hela tre timmar, häpnade han sjelf öfver att det
skedde med en känsla nästan som af pligtuppfyllelse.

Åren hade, utan att han sjelf märkt huru det gått
till, förvandlat hans dystra förtviflan till innerlig, vemodig
saknad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free