- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
100

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - XII. Försöket misslyckas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Våren kom tidigt och med blidt, jemnt väder. Redan
i slutet af April kunde Amelie åka ut i landån, sedan i
droska, och så började hon företaga små promenader i
trädgård och park. Oftast åkte Gösta ut med henne
och stundom mötte han henne helt oförmodadt i
trädgården eller nere vid sjön.

När han så der oförberedt fick se hennes vackra,
nu nästan fylliga ansigte, som vittnade om stadigt ökade
krafter, fick han ett styng i hjertat, som när vi möta
en fordringsegare, med hvilken vi ej förmå göra upp.
Han led verkligen af att se henne, och önskade att
hennes tillstånd varit sådant, att professor Lindroth, hvilken
ånyo rådfrågats, bestämdt föreskrifvit en ny resa åt södern.
Men den lärde mannen hade leende förklarat:

— Nej, underverket har varit fullständigt. Nu kan
herrskapet följas åt när ni få lust att resa utomlands och
behöfva inte så ängsligt välja edra breddgrader. Nånå,
inte Ishafvet och inte heller gerna det rökiga London,
men annars har min nådiga friherrinna fritt pass nästan
hvart som helst! Gudskelof! Gudskelof! Underverket är,
som sagdt, komplett. Ja, vår herre är, nu som alltid,
den bäste läkaren; men här har han gripit in så
omedelbart, att jag nästan skäms så glad jag än är.

»Resa ut tillsammans»! Store Gud! Det var ju det,
Julia och han drömt om! Nej, aldrig, aldrig!

De hade lofvat hvarandra full ärlighet. Borde han
icke nu öppet säga ifrån, att han redan hunnit dit, att
det var honom pinsamt att se henne, att det vore bäst
hon i alla fall reste ut till södern, antingen hon nu
behöfde det eller ej. Godt skulle hon i hvarje hänseende
må deraf. Eller också han på några månader?

Ja, nu på middagen skulle han så småningom ...

Junisolen sken in så fagert i Halleborgs stora sal.
En rik blomsteruppsats prunkade på middagsbordet.
Capvinet gnistrade i den slipade karaffens façetter. Amelie

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:52:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halleborg/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free