- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
101

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - XII. Försöket misslyckas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade en ny, enkel, ljus klädning, som klädde henne
utmärkt. Han såg forskande på henne. En olycklig fånge
måste vara rätt god skådespelare för att visa det lugna,
fridfulla, ljusa anlete, som Halleborgs fru. Var hon då
ännu ett barn med omorgnade känslor eller saknade hon
själslyftning efter hon ej led?

De slogo sig ned, svarade hvarann artigt och
förbindligt, som vanligt, började prata, hvilket numera gick
skapligt nog, bara man väl kom i gång, och helsade
hvarann med glasen tvärs öfver det stora bordet.

Plötsligen hände der någonting häpnadsväckande.
Der ljöd ett friskt, dubbeltonigt skratt genom salen ...
De tystnade begge två och sågo förläget ned i sina
tallrickar. Hvad hade de talat om, efter de kunnat bära
sig så åt? Det mindes de ej nu. »Hvad går åt henne?»
tänkte Gösta och såg forskande på henne. »Han bär
det som en man», tänkte Amelie och blef mycket tyst.

Sommaren gick dag för dag och led snart mot sitt
slut. Intet var sagdt och ingen af dem hade rest någon
annanstans än till Lindenäs och ett par andra herrgårdar
i trakten på bjudningar, jemnt och nätt så mycket att
Amelie fått tillfälle att visa sina vackra julklappar. En
gång hade grannarna varit samlade på Halleborg. Det
var ett pinsamt offer; men det måste ske. Amelie var
en älsklig värdinna. Visst brast hon uti åtskilligt i tekniken,
som fru Ragnhild fick hjelpa henne med och
uppmärksamma henne på, men i hufvudsak hade sjelfva de gamla
skarpa fruarna blott föga att anmärka.

Ibland gick det, som vid den der middagen då
Gösta skulle öppet och ärligt säga ifrån att de borde
skiljas på en tid: man gled in i ett samtal, man glömde
hur tiden gick och stannade midt i ett lifligt
meningsutbyte eller ett besynnerligt utbrott af en munterhet, som
föreföll dem båda högst omotiverad. Ibland höll det på
att bli Gösta outhärdligt detta besynnerliga samlif, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free