- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
102

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - XII. Försöket misslyckas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han hade ordet på tungan: »Det går ej, Amelie! Vi
måste sluta detta spel, för att ej gå under derpå.»

»Vi»? Kände hon det lika förfärligt som han? Ja,
det visste han inte, men han trodde det. Ett par gånger
hade hon kommit till frukosten med röda kanter omkring
ögonen, och vid flere tillfällen hade han sett henne i
trädgården taga en annan väg för att slippa möta honom.
Vid andra tillfällen kunde hon visa lifslust och glädje
och det vackra ansigtet stråla i underbar glans.

Nej, någon ro måste han ha, och så hittade han
på att målning och tapeter voro skröpliga i Amelies
rum; de borde ses om, innan hösten kom, och under
tiden vore det kanske bäst att hon vistades på Lindenäs?

— Jag tycker rummen äro bra, och om du
nödvändigt vill ha dem finare, så finnes här ju så många
andra rum, jag kunde flytta in uti under tiden.

— Inga rigtigt beqväma, åt öster, som du älskar
och är van vid. Men gästrummen på Lindenäs ligga
alldeles som dessa, inföll han ifrigt.

Amelie blef blossande röd. Jaså, han ville bli af
med henne på några dar till hvad pris som helst! Men
kunde han då ej sjelf rest bort? Var detta Halleborg,
som de båda köpt så dyrt, honom då så kärt, att hans
enda njutning i lifvet var att få dväljas der ensam!

Hon påskyndade sjelf den obehöfliga reparationen,
och reste likväl till Lindenäs flere dar innan
handtverkarne kunde komma. Han skulle få så lång frist som
möjligt ...

Han drog ett befrielsens andedrag när han kom
ensam hem, och visste sig kunna gå der hvart som helst
utan att stöta på denna unga, främmande qvinna, som
hade att fordra sitt lif af honom.

Han åt ensam, men föga. Han gick tidigt till hvila,
men sof illa. Han kunde gå hvart han ville utan fara
att möta sin hustru, och han gick oftast in i — hennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free