- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
104

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - XII. Försöket misslyckas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Min man — kusin Bernhard, löjtnanten vid flottan,
som du vet.

— Roligt att omsider få göra min nye frändes
bekantskap! Och nu får jag kanske lemna uppgiften som
ditt stöd åt en värdigare? sade han vänd till Amelie.

— Gösta vill kanske tala med pappa, sade Amelie
och behöll kusinens arm.

Det var en rätt prydlig kusin. Öfver sex fot lång,
med ett friskt, vackert ansigte, god hållning, ett öppet,
manligt väsen och ett blondt, böljande skägg, som
omslöt både haka och kinder.

Han hade förr vistats rätt mycket på Lindenäs, och
Amelie och han syntes vara ganska goda vänner. De
pratade och logo med ansigtena helt nära hvarann ...
Han var visst något litet fräck den der kusinen! En
kusin är då inte precis som en bror heller ...

— Amelie, kanske du kan få tid en liten stund
att välja tapeter till dina rum?

— Åh, välj sjelf, Gösta! Jag är nöjd huru de bli.
Jag tyckte det var ingen fara med de gamla; jag ...

— Jag har emellertid rest hit just för den saken,
ensamt för den, och då kanske du i alla fall ...

Amelie spratt till! Det var någonting i hans ton,
som hon aldrig hört förut. Strängt och befallande. Hon
kom genast till honom och sen satte de sig inne i salen
för att välja, det vill säga, det blef till sist han som
måste föreslå, och hon accepterade obetingadt.

När de slutat smattrade ett slagregn på rutorna och
en häftig åskby jagade öfver nejden. Den fortfor i en
timma och i två. Slutligen måste Gösta, som i den
vackra, soliga septemberqvällen endast tagit en öppen
vagn, för att inte rent af synas underlig, antaga en
enträgen uppmaning att dröja qvar öfver natten.

Det var den första natten han tillbringade under
svärföräldrarnas tak.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free