- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
105

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - XII. Försöket misslyckas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Han låg vägg i vägg med sin hustru.

Underliga tankar jagade hvarann i hans hjerna, hvars
upphetsning han inte förstod.

Andra sidan dörrens tunna bräder hörde han, kunde
noggrannt följa hvarje rörelse af henne, som var hans maka.

Denne kusin Bernhard? Bah, dumheter! Men det
var märkvärdigt att det kunnat plåga honom så, att första
gången i sitt lif se en man så förtroligt och nära, mycket
nära hans hustru.

Han kände sig löjlig. Mot en nära slägting och
barndomsvän tillika får man väl inte ha sådana der dumma
tankar beträffande sin egen hustru.

»Hustru»! »Sin egen hustru»! Det var nu tredje eller
fjerde gången han på en kort stund, med en viss hungrig
ifver tänkte om den tanken, en tanke, som ju borde vara
honom förhatlig. Hon var ju ej hans hustru, det hade
han ju nu länge och ifrigt upprepat för sig sjelf. Hans
namn var dock i goda händer, det visste han säkert.

Men om ... i alla fall?

Den, som gjort hvad Gösta gjort och lefvat ett
lif likt hans de sednare åren, förlorar i regeln rädslan
för att medvetet och konseqvent tänka till slut vissa
vanskliga tankar, som beherrska oss. Om nu dessa två
komme att älska hvarann (men han hade ju intet rimligt
skäl att antaga det ... att hon tagit en kusins arm och
visat sig liflig och ogenerad i hans sällskap ... dumheter!)
så kunde han ju helt enkelt ge henne fri, låta dem få
hvarandra! Halleborg vore ändå hans; uti den mindre
invecklade känsloverld, man lefde i på § 17 författares tid
hade ingen kunnat tänka sig en slik situation och således
ej heller lagstifta derför. Då vore ju allt bra! Med
hvilket lugn skulle han ej då utan alla förebråelser kunna
njuta af sitt hem, när Amelie vore lycklig! Med hvilken
förtjusning skulle han ej fortfarande understödja dem här
på Lindenäs!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free