- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
107

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - XII. Försöket misslyckas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Han gick omkring och tog farväl. Plötsligt såg han
upp på henne och sade häftigt:

— Du stod och matade fölen en half timma i går
qväll. Äro Omar och Zuleima ej också värda en sockerbit
och en smekning?

Hvad gick åt honom? Aldrig förr hade han talat
till henne i den tonen!

Rodnande gick hon in till frukostbordet, tog en
hand full sockerbitar ur skålen och ställde sig att mata
hästarna med minen af en tillrättavisad skolflicka.

— Farväl Amelie!

— Farväl!

Han kände kusin Bernhards blick i sin nacke. »Vänta,
du långa räkel, jag har lust att ge dig en minnesbeta!»
tänkte Gösta, och så — slog han armen om Amelies lif
och tryckte en lång kyss på hennes läppar ...

Hon skalf till och blef röd som blod i ansigtet.

Stackars liten! Skulle hon nu också känna sig rädd
för att vända åter till Halleborg, känna sig otrygg i hans
närhet! Han tyckte synd om henne, men han kunde ej
hjelpa det; han hade inte kunnat låta bli.

Derhemma fingo målarne brådtom. Baronen kunde
aldrig få rummen fort nog i ordning; om en vecka stodo
Omar och Zuleima åter utanför Lindenäs’ trappa.

— Ni resa väl inte i dag? Vi hade tänkt oss en
liten båtfärd i afton, sade kusin Bernhard.

Gösta låtsade sig inte höra.

— Är du färdig, Amelie? sporde han med sträf röst.

— Genast, svarade hon och såg honom fast in i
ögonen.

Och så foro de efter en halftimme.

Kusin Bernhard blef artigt inbjuden till Halleborg,
men hade inte tid. Efter två dar for han åter till
Karlskrona, der han hade en liten flicka, som han älskade öfver
allt annat på jorden och som, enligt hvad han med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free