- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
112

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - XIII. Några dagboksblad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

XIII.

Några dagboksblad.



Hade det varit under första tiden af de ungas
äktenskap, skulle fru Ragnhild ovillkorligen insett nödvändigheten
af att sjelf frambära budet till sin svaga dotter. Nu
var Amelie starkare och ... Väntade man måhända af
Gösta, att han skulle kunna mildra slaget?

Nåväl, han skulle söka frambära det sorgliga
budskapet så godt och varligt han kunde, men djupt kände
han den vanmagt frånvaron af ömsesidig kärlek ger vid
ett sådant tillfälle. Han kunde ju ej, som hvarje annan
make, bjuda sin egen famn att gråta ut i!

Som en främling stod han utanför hennes dörr.

— Förlåt mig, Amelie, men jag måste tala med
dig genast.!

— O, hvad är det? Jag skall vara färdig om en
liten stund!

Gösta vände sig mot fönstret och stod och stirrade
ut medan han väntade. Hos den sjuka, utmerglade, döende
hustrun hade han visserligen, efter vederbörlig anmälan,
gått ut och in, han som andra, medan hon hvilade i sin
bädd. Men instinktlikt, utan att resonnera deröfver, hade
han kännt att detta var omöjligt hos den friska, vackra,
blomstrande qvinna, som nu residerade derinne.
Dödsrummet hade blifvit en jungfrubur!

Och Amelie vågade heller inte komma ut förrän
hon under ansträngd flit i fulla femton minuter gjort sig
så presentabel hon på den tiden någonsin kunde.

— O, hvad är det? Jag är så ängslig!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free