- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
113

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - XIII. Några dagboksblad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Tafatt tog han henne om lifvet, för att stödja henne,
ifall besinningen skulle öfvergifva henne.

— Det är ledsamt ... Ett bud har kommit från
Lindenäs ... Din far har blifvit mycket sjuk och ...

Hon tittade förskrämd upp i hans ansigte och utbrast:

— Pappa är död!

Åh, hur skulle han ej velat trycka henne till sitt
hjerta och under kärlekssmekande ord kyssa bort de
strömmande tårarna! Nu förde han henne stilla till
ländstolen och klappade varligt hennes axel medan han
mumlade: »Stackars, stackars Amelie!»

Så snart hon återvunnit en smula af sin
sjelfbeherrskning, stirrade hon ängsligt på honom och suckade:

— Får jag komma hem? Genast, o genast!

Ja, det var ju naturligt. I sorgen är ju den enda
lisa man kan vinna att sluta sig hårdt intill dem man
har kära.

— Ja, visst får du, men jag ber dig för din helsas
skull att dröja tills det blir litet varmare fram på dagen.
Höstdimmorna äro redan här.

— O nej! Af barmhertighet låt spänna för!

Åter var han ensam. Men nu visste han, hvarför
denna ensamhet var så tryckande, nu visste han hvilken
oro det var, som ständigt dref hans längtan mot Lindenäs,
obevekligt som kompassnålen drages mot norr.

Han var visst en god svärson! Han for ofta dit bort
och styrde och ställde med allt.

Så gömdes gamle kammarjunkaren i kyrkogårdsmull.
Gösta kom ihåg huru han velat ha det, om han fått
råda, vid dotterns bröllop. Nu var ingenting i vägen
för all möjlig kyrklig ståt. Det blef högtidlig jordfästning
i vackert sorgklädd kyrka, och efter som gamle pappa
såsom löjtnant varit med i det för svenskarnes
vidkommande temligen oblodiga fälttåget till Tyskland under
Karl Johan, så var der till och med paradvakt af soldater,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free