- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
124

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - XIV. Trolofvade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Hvarför inte nu?

Han kände en brännande, berusande åtrå att slå
armen om hennes lif, lyfta henne upp i vagnen nu genast
och ... hem ... hem ...

— Jo, redan i afton, om du så vill.

— Nej, förr, förr, Amelie! Efter frukosten kommer
du med? Säg?

Hvad var der åt honom? Medgifvande böjde hon
på hufvudet och gick att säga åt modern.

På hemvägen sade han knappast ett ord. Men han
njöt af att känna henne vid sin sida, af att se hennes
friska, fina kind och hela det lilla ljusa, älskade ansigtet.
Åh, nu, nu var deras bröllopsfärd från Lindenäs!

Han lyfte henne ur vagnen, han lyfte henne högt,
högt. Och när de så åter stodo vid foten af den breda,
slottslika trappan dernere i vestibulen, flammade der ett
rosende sken för hans blick, med ett jubelskri slog han
armen om henne och sprang upp med henne som ett
barn ...

Då han satt henne i samma stol som på
bröllopsqvällen, sjönk han ned vid hennes sida och gömde
hufvudet i hennes knä ...

Förvirrad, skrämd, visste hon intet att säga eller
göra. Halft omedvetet snuddade hennes hand vid hans
vackra, krusiga hår ...

Men så drog hon den tillbaka, som om det brännt.
Store Gud! Var det förtviflan detta? Förtviflan och
en stum bön om förlåtelse? Kunde han ej längre lefva
det lif de utstakat för sig? Var det för att förtro henne
detta, han så hastigt ryckt henne från mor och syskon?
Nåväl då, hon ville spara honom första ordet.

— Har det blifvit dig för tungt, Gösta? Går det
ej längre?

Hennes röst var dof och tonlös.

— Nej, Amelie, det går ej! Skillsmessan dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free