- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
132

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - I. Konduktören

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

] 5 2 KOND UKTÖREN.

hvar middag och slukade hvarandra med ögonen vid
smörgåsbordet med glupande, nyfikna, afundsjuka,
brinnande, hemska ögon, innan de fingo klart för sig hvem af
dem som var mest elegant för dagen.

Från de utstyrda damerna flögo mina blickar frågande
och förebrående till intendenten. Han slog ned ögonen
och länsade undan för fulla segel — man serverade sig
sjelf och slog sig ned vid småbord — med en bit å la
daube på tallriken. Men jag högg honom.

— Ä di der »ogenerade», du?

— Hm . . .

— Tror du di der passade pä »Söderhafsöarna»,
du? Jag är rädd att de gamle kulörte onklarna der
trasslade in tänderna i alla garneringarna.

— Skrik då inte så fördömdt! Ja, hm . . . här gick
verkligen enklare till i fjor, var allt hvad den förrädaren
hade att säga.

Det var på vild, rusande, panisk flykt undan dessa
»kulturens offerväsens» martyrer, som jag fann min
konduktör.

Först gnodde jag i väg längs med kusten, men jag
tyckte alltjemnt att jag såg fru Strömboms perlgråa robe
och bruna plyschärmar, fabrikörskan Engblads
heliotrop-färgade sidenkjol och törnrosgarnityr. Så vände jag af
uppåt bergen och hejdades af en hel liten skog af doftande
syréner, en grå, lurfvig pudel och en trädgårdsgrind.
Derinnanför, midt ibland buskar och träd, en liten röd
byggnad med hvita knutar. På vildvinskransad veranda
ett gammalt gråskägg med fylliga, helsoblomstrande kinder,
brynta af mer än sextio nordiska somrars sol.
Derofvan-för två blå ögon, glada, milda, vårliga som ett barns.

Att han befann sig i blottade skjortärmar der uppe
på verandan bör icke lända den osannfärdige intendenten
till någon undskyllan på yttersta dagen, ty han tillhörde
synbarligen icke »badsocieteten» och hans skjortärmar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:52:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halleborg/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free