- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
133

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - I. Konduktören

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KOND UKTÖREN. j 5 3

befunno sig minst tvåtusen meter från det
civilisationscentrum, som kallades »badsalongen».

— Hut, Ajaxl sa han mildt och vänligt då pudeln
lagade sig till att undersöka hurudant tyg
Strömstads-skräddarne ge en främling till byxben för fem kronor alnen.

Ett så opartiskt uppträdande till förmån för en okänd
kräfde ett tack, och jag lyfte på hatten.

— Ja, var lugn, herre; han bits inte.

Sedan halsade jag »God dag!» när jag gick der förbi,
en gång bad jag om vatten derinne, och — Gud vet
huru det gick till — men en Juliförmiddag en vecka
der-efter satt äfven jag på verandan och drack gubbens
hallonsaft medan han, icke utan välbehag, sög en af mina
»Regalia reina».

Gubben var enkling. I verandans motsatta hörn
satt hans adertonåriga Maria med blonda flätor och blåa
ögon och en liten fet haka och en näsa, som vette lindrigt
uppåt, satt der i slät, höghalsad bomullsklädning och syddé
linnesöm. Ibland höll hon det nästan färdiga plagget
pröfvande upp framför sig. Det var en lång, säckartad
tingest med qvarterslånga, bespetsade ärmar och spets
äfven omkring halsen. Ingen, som haft den förmånen
att under en byk vistas i europeisk familj på landet,
kunde sväfva i ovisshet om plaggets beskaffenhet och
ändamål.

Och detta bredde hon i älskvärd, barnslig naivitet
ut för mina ögon på solbelyst veranda!

Gud signe dig, liten Maria! Gud signe dig så mycket
mer, som fabrikörskan denna morgon varit synnerligen
svår, glänst i blodrödt siden redan klockan half tolf f. ni.
och talat om en utklädning af oss allihop och stor fest
i skogen.

En liten ångare pep nere vid bryggan, pep hest
och förskräm dt, som en bättre flicka piper då hon samlar
omkring sig kjolarna när en .-^törre råtta nalkas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free