- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
134

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - I. Konduktören

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

134

KONDUKTOREN.

— Jag spetsar alltid örat när jag hör en änghvissla,
sa gråskägget. Det hänger i mig sen jag åkte som
konduktör i verlden.

— Har herr Blomdahl varit jernvägskonduktör?

— Jo jo men, i tjugoåtta år; jag var en af första
uppsättningen här i Sverige. Jag fick pen.sion och fick
den litet i förtid, för jag blef klämd af en buffert en gång,
klämd som nykter och utan att jag rådde för det, - ser
herrn. Jag linkar htet, som ni kanske har observerat.
Och salig gumman ärfde en morbror i samma vefva,
sjutusen i rena, rediga pengar, och så fick jag det godt
pä gamla dar, efter att ha slitit en hund i, ja, jemnt i
tjugoåtta är.

— Det var märkvärdigt . . .

— Hvilket? Att en fattig stackare fär ärfva eller
att en jernvägsmenniska klämmer skänken!

— Nej, att herr Blomdahl varit . . . hm . . . varit
konduktör.

•— Hvarför det? Jaså, vi talte i går om ett och
annat, som ni finner underligt att en konduktör har reda
på. Ja, ser ni, jag var i »sjette öfra», som det då hette,
när far dog, och jag fick vara glad, att jag fick någon
brödbit. Det var en af pappas gamle vänner, jag hade
att tacka för det.

— Var det inte svårt att sä der på en gång byta
om framtidsplaner?

— Kanske — sade den gamle och lät hufvudet
drömmande sjunka ned mot handen —• kanske var det
det. En grann rock med snören och don och blanka
knappar hade jag, förstås, alltid svärmat för, men det
skulle egentligen varit en assessorsuniform, för jag ämnade
mej i häradshöfdingelära. Nu blef det en konduktörspels
i stället. Nå, det qvittar lika hundra är härefter. — Hvar
la’ du tändstickorna, tös?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:52:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halleborg/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free