- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
135

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - I. Konduktören

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KONDUKTÖREN. 155

— Ja, det är också ett sätt att studera lifvet, frän
ett jernvägståg. Nog får man se en hel hop der alltid.

— Ja minsann får man så. Men »intrycken» —
som författarne säga — bli allt en smula »grötiga» och
hoprörda för det mesta. Det blir oftast såna här
amerikanska ögonblicksfotografier, herrn vet, som en far sex
för femtiöringen; men när en far på samma linie några
år i stöten och ofta ser samma fysionomier och känner
dem en smula, så kan det också ibland hampa sej så
der bhr ett och annat redigt kopparstick också.

— Hör på, herr Blomdahl, ni måste bestämdt
berätta mig ett och annat från de der tjugoåtta
konduktörsåren!

— Så ni sen far göra tidningshistorier och böcker
af ’et? Nej, vet ni, det tror jag inte mina hågkomster
duga till; men vill ni höra på, nog ska jag prata alltid,
för när en inga verkliga, rigtiga namn nämner, så kan
det då inte genera någon heller.

— Tack, herr Blomdahl! — Kändes det inte
underligt till en början i rocken med de blanka knapparna?

— Jo, allt ihop var konstigt nog då. Jag hade ju
knappast ens åkt på banan förr, innan jag skulle börja
lära mig till som konduktör; och somliga biljetter va
liksom lite hårdklippta i början.

— Hårdklippta?

— Jaha, just det. Första dagen jag for som ordinarie
på en ny linie, satt der en studentmössa i en
andra-klass-kupé och läste i en bok.

Studentmössan observerade mig inte.

— Får jag lof å si biljetten, sa jag.

Och när då studentmössan tittade upp var det baron
. . . ja, det var ju namnen vi inte skulle nämna, men en
klasskamrat var det i alla fall. Röd blef han i synen
och röd blef jag.

— Var så god! sa han och låddes om ingenting.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free