Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - I. Konduktören - II. En smålandspojk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 EN SMALANDSPOJK.
Men ett par stationer därefter dä han blifvit ensam
i kupén och hade tänkt öfver saken och beslutat spelai
den ädelmodige, stack han fram näfven och sa:
— Ä dä inte Blomdahl? Jo, minsann är det så.
Nå hur har . . . hur har ... du det nu för tiden?
— Bra, som baron ser, svarade jag kort och stängde
kupédörren och skrattade litet smått invärtes då jag tänkte
pä alla de gånger jag hjelpt honom med Rabes latinska
grammatika. För vi läste Rabe på den tiden.
Men när jag sen kom in i konduktörsfinkan och
stod i fönstret och säg träd och buskar och sjöar och
hus skymta förbi och tänkte, att nu reste min gamle
kamrat till sitt rika hem, medan August Blomdahl,
klasskamraten, som ändå’ alltid satt primus ... då ...
— . . .då herr Blomdahl?
— Dä ... ja, dä kom lifvet med verklighet, tvång
och kraf, och täget gnisslade för bromsen, och den nye
konduktören svängde sig raskt ut på perrongen och skrek’
— Stehag; fem minuter!
II.
En smålandspojk,
— Nu kommer herrn som efterskickad! Här ha vt
just de första krusbären. En tallrik, flicka! Inte kan
främmande äta ur fat och spotta öfver balustraden.
Herrn kan tro, att från nu, då krusbären mogna,
och till fram på hösten, då de gula plommonen ta’ slut,
är det ett snaskande och smaskande på tågen utan all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
