- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
138

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - II. En smålandspojk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

138

EN SMALANDSPOJK.

— O, Edvard, kan du inte skaffa mig ett päron!
sa frun.

De måtte inte varit gifta länge, för han ville strax
ge sig i väg efter gumman, men så kom jag och ville
se biljetterna.

I detsamma stacks der fram en liten smal, brun
näfve, och en späd röst gnällde på småländska:

— ^^ell herrskapet kanske köpa desse här?

Det var Janne, som offrade sin mam-mas sista gåfva
för femton öre. Ett par slantar hellre än de saftiga
päronen! Och han var knappast tio år!

Jag vet inte hur det kom sig, men jag lade märke
till pojken och kände igen honom dä han fyra dar före
julafton i en liten tunn, sliten öfverrock gnodde ut ur
kupén i —t och rätt upp i famnen på de stora, hvita
mustascherna.

— A-B i alla ämnen och tre riksdaler öfver på
pengarna, pappa! hörde jag han sa till gubben.

Så gick termin efter termin; den lilla gestalten växte
upp, kinderna blefvo runda och håret var ej längre så
krithvitt. Om somrarna mötte både far och mor vid
stationen och följde honom åter; vid jul- och påsklofvet
syntes bara gubben. En gäng hörde jag huru pojken
sa så fort han helsat:

— Har pappa med något bröd till Perlan?

— Ja, men hvarför frågar du det, pojke?

— Jo, för det skulle va’ godt med en skifva. Jag
har inte ätit under vägen; det är så dyrt vid stationerna.

Jag nästan baxnade för unga Janne, men, ser herrn,
vi voro i sjelfva etter-Småland, och der är visst folket
mera »om sig» än annars.

När man oupphörligen ser tusentals nya ansigten,
tänker man inte vidare pä en enstaka smålandspojk. Det
var först när Janne en gång midt i terminen for hem,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free