- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
140

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - II. En smålandspojk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

148 EN SMALANDSPOJK.

Det var ett blekt ansigte med röda ringar efter
tårar omkring ögonen, som rigtades emot mig; det var
herr Janne, sorgklädd.

I dagningen voro vi framme vid —t. Der stod
den magra, böjda gumman och grät och öppnade sin
famn. Der voro blott fa resande och jag hade god tid
att ge akt på dem.

— Pappa tänkte på dig i sin sista stund och
välsignade dig, snyftade gumman.

— Min käre, käre far! hviskade sonen. Klädsel och
tyg till mamma har jag med mig. Jag fick det med
stor rabatt per extra kontant af en vän i den branchen,
tillade han under det tårarne strömmade nedför hans
kinder.

Aren gingo och jag fick tjenstgöring i ett annat
trafikdistrikt. En sommarqväll när vi kommo fram till
F-—s lilla station, var der ett ovanligt lif och stor rörelse.
Der var en bröllopsskara, som skulle säga farväl åt brud
och brudgum, hvilka ämnade fara med tåget.

Bruden, en smärt, fin, ung och vacker qvinna, gick
ur famn i famn. Längst dröjde hon hos far och mor,
som gräto midt upp i all glädjen. Det är väl inte så
godt, kan jag tro, att se en karl, som man kanske inte
kännt i mänga månader, ta ifrån en det käraste man
eger, som man vårdat och älskat i ett tjugotal år.

Brudgummen — ja sä minsann var det inte herr
Janne! Bra och ståtlig såg han ut. Det hade blifvit
en karlakarl af den lille bleknosige halfbiljetten, som en
gång klef på i —t, och päronpåsen var bortbytt mot
en ung, förtjusande brud. Ja, sånt der ä’ lifvet, herre.
För somliga går det back både tur och retur, för andra
går det till Paradis med snälltågsfart, och andra fä streta
mot bromsen i all sin tid.

Och när de kommo in i kupén! — Gä efter
konjaksbuteljen och sockerskrinet och det varma rakevattnet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free