- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
144

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - III. När gamle komministern kom hem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

152 iVJiJ GAMLE KOMMINISTERy KOM HEM.

Nu strömmade tårarna åter öfver den lilla gummans
kinder. Jag stod redan i min finka bredvid och
afgångs-signalen var gifven.

— Farväl, Gustaf! Gud läte oss träffas med glä . . .

En rökhvirfvel svepte in dem alla tre. I fönstret

stod gubben och såg djupt och vemodigt på dem, på
stationen och bortåt det lilla taket i skogen, som brukade
synas om vädret var klart.

Han var m)’cket skral, gubben. Det skrynkliga
ansigtet blef blekare för hvarje station vi passerade, och
i Malmö skaffade jag honom en som följde med ned
till hamnen. Der funnos inga stadsbud den tiden.

Man hade inte så brådtom med tågen då, på
jern-vägarnas första tid. Fem eller sex minuter vid alla
småstationer och femton vid de stora pustade man ut.
Derför hade jag också god tid att se prestens flickor,
som jemnt voro nere vid —ts station när det södra, blandade
middagståget kom.

Tåget hade inte väl stannat, och någon post hade
då visst inte hunnit lemnas af, innan de sprungo in på
kontoret och frågade:

— Snälle inspektor, är här något bref från pappa>

Ser herrn, stinsen på en sån der liten station känner

alla sina posttrafikanters handstilar, så att frågan var inte
alldeles så naiv, som den lät.

Va7- der då bref, så såg jag dem när tåget gick
ut, huru de gingo på vägen hem med armarna om
hvar-andras lif, med de blonda, unga hufvudena tätt intill
hvar-andra och läste tillsammans.

Hur var det? Darrade inte handen eller var det
vinden, som flägtade på bladet? Trycktes der inte en
näsduk mot ögonen? Hur gick det derinne på Fredriks
hospital?

Tiden gick och det nalkades mot julen.
Konduktörs-pelsen var god att ha. Tågen voro inte uppvärmda då.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free