- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
145

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - III. När gamle komministern kom hem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NÄR GAMLE KOMMTNISTERX KOM HEM. 145

utan man svepte iii sig och drog upp kragen öfver öronen.
Min pappa, som var en rigtig herrekarl och »bror» med
landshöfdingen i K., hade aldrig haft råd att skafta sig
■en pels, men hans pojke, som bara var en stackars
konduktör, mojade sig godt i »andra djurs skinn», som
magister Wallmark brukade säga. Det är obegripligt
hvad den lyxen stiger.

— Det är lik på tåget i dag, Blomdahl, sade min
kamrat och nickade inåt en sluten godsvagn en kall
Decembermorgon när vi gingo ut från Malmö.

I vagnen dernäst sjöng en profryttare glada visor,
och när vi passerade Lund fylldes den alldeles af muntra
studenter, som jublade öfver lifvet, ungdomen och
julferierna. Vägg i vägg sof den tyste passageraren sin
djupa sömn i sin svarta, smala säng. Hvem var han?
Kanske en, hvars varma hand de unge, glade ny.ss hade
tryckt, kanske en okänd enstöring. Det angick mig inte;
hufvudsaken pä ett tåg är att det är vatten i pannan
<3ch att man är i rätt tid.

Klam-klam . . . Jag gick just och läste upp
kupédörrarna i —t, för den otroliga händelsen att någon af
passagerarne skulle vilja stiga ut och se sig om der,
hvarest ingenting fanns att se. — Då skar ett förtviflans
skri genom luften, och då jag vände mig om var dörren
till likvagnen skjuten åt sidan.

Derinne, pä knä vid kistan, med armarna
konvulsiviskt fastklamrade vid dess lock, lägo de tre, som följt
gamle komministern på väg, då deras kärlek nödgat
honom att söka helsan långt från hemmet och de sina.

— Åh Gustaf, Gustaf! Det var dä så du skulle
komma hem! mumlade gumman, medan hennes läppar
pressades mot de svarta bräderna.

— Pap/>a . . . snyftade flickorna och kastade sig gäng
pä gäng pä knä vid moderns sida.

Klipp-klipp . . . Bom-bom . . . och sä går taget igen.

Sigurd, Fideikommissarieii.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free