- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
146

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - III. När gamle komministern kom hem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

146 ivjij gamle komministery kom hem.

Vid Staketet, med små lurfviga, spetsade öron och nosen
nyfiket vänd mot tränen, stod den lille brune pällen.
Der var läng »qvarnhäck» på vagnen. Husbonden skulle
hemtas hem, husbonden skulle åka beqvämt i sin nya,
svarta öfverrock, den första sedan länge, som inte var
sliten blank i sömmarna.

Decembersolen gnistrar klar. Derborta till höger
bland höga furor skymtar herdetjellets låga tak. Der
hade gamle komministern lefvat långa år i fattigdom och
försakelse, afstängd från verlden, men lycklig ändå i kärlek
och frid. Der hade de små blonda flickhufvudena, som
nu böjde sig i dyster sorg, vuxit högre för hvarje
knoppande vår, och der hade sjukdomen till sist trängt sig
in, letat upp den sista skärfven i den tunna börsen och
slitit den käre ur de sinas armar. Och derifrån skulle
de hemlösa ut i verlden en dag när »nådåret» var slut.

Jag är på det hela taget en tarflig karl, ser herrn,
och var aldrig längre än i sjette öfre, men det blef mig
trängt om bröstet och vått i ögat likaväl.

— Det var bistert kallt. Isen droppar från
ögonbrynen på Blomdahl, sa inspektören i —g när jag var
derinne med vä.skan.

— Ja, den gör sä, sa undertecknad.

I »vagnen framför» hade profryttaren gått till hvila
pä soffan, men studentei ’na — det var visst mest »juniorer»
eller hvad det heter — de jublade alltjemnt åt lifvet och
julferierna och oförtrutet klingade deras:

»Sjung om studentens lyckliga dagj

Rätt så, gossar! Sjungen om den så länge den
räcker.

Afven den gamle komministern hade en gång varit
en ung, glad student.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free