Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - IV. Vårsol i snöstormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vårsol i snöstormen. 147
IV.
Vårsol i snöstormen.
Pä tågen träffar man folk, som man minst tänkt
på att räka här i verlden. Ibland är det illa, ibland är
det bra.
Jag minnes en gäng när det var bra.
Det var en kulen dag i slutet på Januari. Redan
uppe i Småland stod det som ett moln af snö framför
plogen, men stoppade gjorde vi inte der. Der fanns
ännu då en hel del skog, och backarna ta emot litet
också, sä för att stoppa der far en va sinnter, som di
ä’ på Ystads—Eslöfsbanan. För sir herrn, der törs inte
folket hänga ut ett hvitt lakan utmed banan om vintern,
för dä tror förarn att det är snöhinder och stoppar tvärt.
Men ner emot Hessleholm började vår »Heimdal» att
stöna svårt, och när vi gingo in på stationen voro vi
femton minuter efter.
Tågen voro inte uppvärmda då, och tredje klassen
med sina kala, nakna bänkar var sval nog. Men det
var inte det värsta för henne, stackars liten, utan der
fanns ingen damkupé heller på tredje klass då för tiden.
Den som inte hade råd att resa finare, fick inte vara sä
noga hvarken pä hvad hon fick höra eller tåla, men jag
såg hur hon plågades af ett par lymlar, som pratade
och skämtade och söpo midt för näsan på henne, och . . .
— Hvilke7t »henne»? Hvem är det Blomdahl talar om?
— Kors, sa ja inte det! Jo, i Stockar>-d hade der
stigit på en liten fröken i vanlig promenadkappa utan
alla pelshistorier och boa och sånt der. Visst hade hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
