- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
149

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - IV. Vårsol i snöstormen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

149 vårsol i snöstormen.

riksdagsman. Men det är ett inte mot passagerarne på
ett bantåg, som kört fast. Herrarne svära, damerna jemra
sig, och mänga bemöta konduktören som om haji rådde
för allt ihop.

Min lilla dam i tredje bara ryste till, kröp bättre
upp i hörnet, föll ihop med det blonda, vackra ansigtet
ned mot bröstet och frågade stilla:

— Herre Gud, vi bli väl inte sittande här länge?

— Gud vet, fröken; det kan nog dra om någon
timme.

— O, då komma vi ju inte till Malmö i qväll?

— Till Eslöf är det högsta vi kunna hoppas på.
Men der finnes hotell.

Den lilla nötta handsken for konvulsiviskt åt
kläd-ningsfickan. Ack, ett nattqvarter på resan hade visst
inte ingått i hennes beräkningar!

— Nej, hvad ser jag I Fröketi Elg!

Det lät så friskt och gladt i kulen luft, under
allmän förstämning. Det var min bäfverpels i andre, som
blifvit otålig och klifvit ut i snön.

En varm, röd sky flög med ens öfver lilla
promenadkappans kinder; den lilla nötta handsken sträcktes fram.

— Å se herr Strand! Det var då oväntadt!

Han klef upp i kupén med ett långt, ifrigt steg och

tog plats midt framför henne.

— Tack för vårt senaste, åtminstone å min sida
så angenäma sammanträffande. Att jag så här apröpös
skulle fä glädjen återse min »tärna»!

— Ja, vi ha visst inte träfilats sedan dess? Det
är nu snait ett helt år sedan Elviras bröllop.

Sådan liten byting! Som om hon knappast skulle
kommit ihåg om de träfifats .sedan eller inte! Ack, derom
sqvallrade både öga och kind.

■ Der kom min kamrat Bergström.

— Det tar minst tre timmar innan %’i komma loss.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free