- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
151

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - IV. Vårsol i snöstormen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

151 vårsol i snöstormen.

— Ni kan aldrig tro, fröken Elg, hvad jag är
lycklig öfver att ha fått återse min »tärna» frän Hugos och
Elviras högtidsdag, under omständigheter, som i viss mån
ge mig rätt att fortfarande uppträda som hennes riddare.

Hon svarade ingenting just, men pä fina, späda
kinder rann upp ros efter ros.

Undras huru många dar det der bröllopet stått?

— Häl- var det! sa jag inmarigt och öppnade dörren
till hans trefliga andre-klasskupé.

-— Tack! sa han och klef upp i den kala, kalla
tredjeklassvagnen med bränvinslukt och nedsöladt golf.

Sä sprang han ut igen efter fäll och plaid.

— Tillåt mig! Fröken Elg var visst inte beredd
på en sådan här bister temperatur.

Det var sent då vi kommo till Eslöf Min
bäfver-pels visade hotellbudet sina saker och kommenderade
helt kort:

— Ett godt rum, men varmt, hör ni!

Och sä gick han i téten för allihop, och efter
por-tiéren kom fröken Elg, och när de gingo förbi min finka
hörde jag huru hon hviskade blygt:

— Ett litet tarfligt rum ... för så der en och
tjugofem . . . om der finns . . .

Det var lika bistert och kallt följande dag. Blåsten
kändes genom märg och ben, och det var med nöd
hundrafemtio man kunnat hålla banan klar den närmaste
biten pä morgonen.

Bäfverpelsen åkte äfven nu i tredje. Han såg på
de kala, nakna bräderna och på sin »tärna», och jag
tror nog att ordet »prisskillnadsbiljett» brände hans tunga,
men det kunde ju aldrig komma i fråga att han vågade
sig fram dermed. Hon var en dam i hvarje tum, den
lilla med de nötta handskarna.

Inte vet jag hvad han sagt medan de gingo ett
par slag fram och åter pä perrongen i Eslöf innan tåget

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free