- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
153

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - V. När Stora-Mia spelade Guds försyn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

när stora-mia spelade guds försyx 15 j

V.

När Stora-Mia spelade Guds försyn.

I nära tre veckor hade jag varit vid den lilla
badorten. Det ville inte bli bättre der Väl hade jag haft
det oskattbara nöjet att se en liten hektisk, bortklemad
halfmiljonärska från Norrköping alldeles förkrossa både fru
Strömbom och fabrikörskan Engblad i toilettväg; men
efter tre eller fyra dagar hade lillans nationaldrägter med
äkta briljanter i »bondspännena» och
tvähundrakronors-skärp kring adertontumsmidjan blifvit mig lika triviala som
de mera stadgade fruarnas brokadkjolar och plyschärmar.

Vårt lilla Bethesda var alldeles för litet för att någon
skulle kunna dra sig alldeles undan dess »societetslif» An
hade jag det smickrande erbjudandet, att såsom vild och
smutsig röfvare hålla den lilla hektiska pä mina trasiga
armar bakom en stor sten ute i skogen på något katierep
med tablåer. An ville man nödvändigt sätta på mig en
blånperuk och en bakteriefylld tiggarhatt och göra mig
till någon sorts fredlig och beskedlig farfar i ett tarfligare
hem. Än skulle der skrifvas vers; och en half meter
jemntjock dylik fann jag snart var det lindriga.ste betinget
på en förmiddag. Usch! Man var emellertid ungkarl
då, och en sådan får ju aldrig lof att visa sig hvarken
trött eller indignerad.

Men så ville man att jag till förmån för obotligt
fattiga, sjuka — eller kanske det var fattiga, obotligt
sjuka? — skulle på en mycket kombinerad soire lä.sa upp
både Nyboms »Niagara» och »Döbeln vid Juta.s»; jag,
som bräker småländska värre än en komminister i Sun-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free