- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
154

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - V. När Stora-Mia spelade Guds försyn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

154 iVU-R stora-miä spelade guds försyn.

nerbo, som aldrig kunnat läsa sä mycket som en
psalmvers utantill och öfverhufvud aldrig läser högt utan om
det är något svårt korrektur med många siffror i.

Då sprang jag bums till konduktören.

Den lilla pudeln helsade mig redan vid grinden
såsom gammal bekant med glädtigt skall, och på verandan
prunkade kaffebrickan med färska kringlor på ny,
jungfruligt hvit duk med blommor kring brickan, med gröna
blad i hvarje fallande veck.

— Ah, här är främmande? Jag kommer visst
och stör?

— Nej, nej! Sitt ner! Det der är bara för mammas
skull. Det är Stora-Mias födelsedag i dag, sade Blomdahl,
som var alldeles nyrakad och såg högtidlig ut.

»Stora-Mia»? Jag såg förvånad på Lilla-Mia, som
just satte kannan pä bordet.

— Det är mors födelsedag. Hon hette Maria
liksom jag, och vi duka kaffebordet precis som när hon
lefde, fast det nu är längesen . . .

Det ryckte litet i den röda, fylliga läppen, och gubben
harskade sig gång på gång. Lyckliga Stora-Mia! Huru
ljuft att veta sig en gång bli saknad så som hon!

— Det var en qvinna hela dagen det, herre!
Lilla-Mia är inte något dåligt ämne till ett fruntimmer; men
när jag tänker pä mamma så är Lilla-Mia bara strunt,
sade Blomdahl och blåste ut tobaksröken i tjocka,
mörkgråa moln.

Vi drucko kaffet temligen tysta.

— Han ska väl ha sin historia i dag med, kan
jag tänka, men den ska bli om hetme, efter det är hennes
dag. Han ska fä höra huru min Maria en gång spelade
Guds försyn.

Gud ska veta att jag tänker inte lågt om Sveriges
konduktörer och deras familjer, men någon vanlig
konduktörshustru var hon inte i alla fall. Hon hade gått

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free