- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
157

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - V. När Stora-Mia spelade Guds försyn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NÄR STORA-MIA spelade GUDS FÖRSYX 15 j

och Sörja sig till döds för det den som de älska inte
bryr sig om dem. Och här sitta tiotusende, som älska
hvarann, och längta och tvina och förtäras derföre att
de inte ha ett bröd som räcker för tvä; och sä förbittra två,
som ändtligen funnit hvarann och ha bröd nog och ett
helt längt, lyckligt lif framför sig, tillvaron för sig sjelfva
och hvarandra genom ilska, häftighet och högmod.

Bära sig höns och får åt pä det viset? Nej, klokare

ä di.

Ibland lugnade hon sig och bara snyftade sakta
och stirrade på en liten medaljong. Hans porträtt! Ja,
det kunde jag tro. Så kysste hon det. Hade det inte
varit lika roligt att sitta på hans knä i den lilla vackra
villan i E., som att ge sig ut och fana så här i regnet?

Och kanske hade ingen af dem gjort något farligt
alls? Kanske rörde sig det hela från början om några
rena bagateller, om några dumma, hårda ord? Sådant
händer bland »bättre» folk.

Jag trodde inte hon skulle stå bi tills hon kom till
sin station. Jag har aldrig sett en så förkrossad menniska.
Jag tror att här ä många, som klifva i brudstol med
bara ijerndelen af den kärlek hon hade, och det kan bli
bra ändå, bara di inte bråka.

Och der hemma i E. satt kanske han och kysste
och grät öfver ett porträtt af henyie! Och i F. betalte
hon tre och femtio för en middag, som hvarken hon
eller flickan åt stort af, och derhemma satt väl han och
smakade inte ett Guds län, och så hade di matsal med
fyra par fönster och kokerska, som lärt ut pä stadshuset
i Jönköping!

I —p stod en gammal tjock fru, som såg snäll och
bra ut, på perrongen och bredde ut armarna, som om
hon velat ta hela lokomotivet i famn. Friherrinnan var
nästan som död; hon vacklade ut, föll om halsen pä
gumman och snyftade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free