- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
163

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - VI. Afvigsidan på en »stor man»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

afvigsidan pä en "stor man". ,59

mannens minne, och att man nu var besluten att
resig-neradt bära sin saknad som män.

Jag skaffade mig dagens »festtryck» — Mia gå in
efter det stora gula kuvertet i öfversta chiffonierlådan —
jag låste in den hälft af det glada sällskapet, som skulle
med tåget, jag sökte maka den andras något osäkra ben
från skenor och fotsteg, och jag läste under tågets gäng
vid lanternans sken:

"–-den man, hvars dygder funno sin ljufvaste belöning i

den lyckligaste och kärleksfullaste makas armar, i hägnet af ett ljuft
hem, fullt af sällhet, der husfaderns rena vandel från ynglingaåren allt
intill ålderns dag, står som ett vackert exempel för kommande slägten."

(Dä der var biskopens tal till enkeborgmästarinnan.
Tusan till tidning, den trycktes medan sällskapet ännu
var qvar vid bålarna.)

"— — Om en lefnad utan fläck, ett lifsverk till mensklighetens
gagn, ett hjerta fyldt af kärlek till nästan, en karaktär utan vank och
en begåfning, sådan den blef blott få förunnad, ännu något betyda i
Sveriges land, då skall förvisso borgmästare F—ds namn lelva aktadt
och äradt långt sedan himmelens vindar nött glansen frän vårdens gyllene
skrift och sommarregn och vintersnö ett sekel sköljt de i graniten präglade
dragen af en bland fosterlandets bäste söner i den tid vi kalla vår."

(Si dä va sjelfve landshöfdingens aftäckningstal, då
sadelmakarepojken låg gömd i granruskorna med linan i
näfven och skulle rycka till när stadsfiskalen luta sig ner
och nöp en i benet.)

"Och syndens barn, de stackars små,
Som lemnats grymt af mor och far,
Ack deras klagan visste nå
Till Dig, som skulle den förstå
Och värna dem i "Krubban" så,
Att sol föll ock på dtras dar."

»Krubban», det var just det der barnhemmet det,
som borgmästare F—d stiftat och der de togo in små
stackare, hvilkas pappa och mamma inte ville rigtigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free