- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
165

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - VII. »Vankelmod bor under de liljekullar»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’•vankelmod bor under de liljekullar". 165

här i huset nu. Nippertippan vill flyga ur boet. Gamle
far är inte nog nu längre, svarade gubben och suckade.

— Stackars Blomdahl! Men det är så världens gång.

— Om det ändå varit en rigtig karl hon förgapat
sig i! Men det är en pojkvasker frän »Karolina», briggen,
ni vet, en, som har halftannat år igen till sin
styrmansexamen.

— Nåja, men Maria är ju bra ung ännu, och desto
längre får ni behålla henne. Tänk om han varit kapten
på egen skuta! Då hade han tagit henne med samma.

— Han hade väl så f—n heller; det är väl min
flicka, skulle jag tro, muttrade gamle konduktören vresigt.

Jag kunde inte låta bli att le åt detta faderskärlekens
förtviflade försök att hålla sin älskling fast.

— Ahja, jag vet nog hur det går, om hon häller
i sig, fortfor gubben och suckade; och att min glädje
är slut, det finge nu så vara, men hvem kan svara mig
för att inte flickungen har vexlat in på fel spår, hvem
vet om det blir till Marias egen lycka!

— Tvä unga hjertans rena kär . . .

— Slidder sladder, herre! »Unga hjertan» ha visat
fel millioner gånger här på jorden, ha brunnit för Per
och Pål och Elin och Lina derför att de stort ingen
annan sett eller kommit att vara ihop lite för ofta. Det
är inte så kontant precis allt hvad »unga hjertan» ta
för sig.

Gubben satt och smackade på sin pipa en läng
stund och såg ond ut. Jag höll nästan på att gå min
väg, då han plötsligt tittade upp och frågade:

— Mins ni den unga fröken, som stod i tidningarna
för sexton år sen, som trillade ut genom kupedörren i
Stentorpasjön när tåget var midt på bron?

Nej, det mindes jag inte.

— Liksom om inte gamle Blomdahl skulle tatt lara
sig att stänga en kupedörr ordentligt! Fy tusan, det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free