- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
166

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - VII. »Vankelmod bor under de liljekullar»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’•vankelmod bor under de liljekullar". 166

kryper i mig af ilska bara jag tänker på det der usla
förhöret pä —ts station. Nej, ser herrn, det var återigen
ett qvinfolk, hvars hjerta rusat in pä rasande spår.

— Hoppade hon ut sjelf?

— Ja, min själ gjorde hon sä, eftersom haspen läg
på dörren och der ingen var i kupén, som kastade ut
henne.

— Åh, hur gick det till?

— Se så, ska han inte ha sin historia i dag med,
så ledsen jag är! Nå, lika godt.

Jo, ser herrn, på —ts station var en stationsskrifvare
Blixtberg, grann karl, med mustascher, som voro nära
qvarterslänga, och stora, bruna ögon, en menska på öfver
tre alnar, rak i ryggen som ett spjut, och illa kär i en
fin fröken, som talte både engelska och franska och gick
och läste utländska böcker i stationsparken, för inspektören
var hennes pappa, förstås, och hon hade fått en fin
uppfostran.

Allt ihop skulle gått bra, om inte den fina fröken,
som inspektorn kostat pä allt hvad han egde och hade,
för att hon skulle få stor lön som lärarinna, älskat skrifvare
Blixtberg tillbaks och glömt de utländska böckerna
öfver-allt på bänkarna medan hon gick in i skogen med
skrifvaren och spatserade.

Se en kärlek, som inte ä’ besvarad, kan aldrig bli
så olycklig, som när två menniskor bli tokiga på en
gång och det vill sig illa.

Inspektören han morrade i början, förstås, för han
hade inte kostat på sin Betty både Schweiz och Paris
för att hänga henne om halsen pä en skrifvare med I2u
kronor i månaden; men Blixtberg var en rapp karl och
gubben höll af honom som sin egen son, så det fick då
i Guds namn gå, men så mycket var det, att fröken
Betty skulle ta en bra plats i England, som blifvit henne
bjuden genom den Schweiziska skolmamsellen, och den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free