- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
168

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - VII. »Vankelmod bor under de liljekullar»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’•vankelmod bor under de liljekullar". 168

klipper biljetterna i en andraklassvagn och tittar upp från
den lilla handsken, som tar biljetten tillbaks, står jag"
midt framför fröken Betty.

Fabrikörskan derframme vid anstalten är fin, mea
det har ingenting att säga. Tygerna kunna de ju få
och sina pengar kunna de ju ge ut; men »stilen» och
»snitsen» och elegansen den köps inte. Hon var bland
det styfvaste jag sett af både svenskor, engelskor och
amerikanskor på 28 reseår.

Men herre Gud, hvad hon var mager och såg
allvarsam ut! Och åldrats hade hon också mer än som
kan belöpa sig på fyra år mellan tjugo och trettio, när
man har sin grofva lön och sitt goda kosthåll. När hon
kände igen mig sade hon så vänligt:

— Nej se, herr Blomdahl reser ännu på denna linien.

— Jaha. God dag fröken och välkommen hem!
Nu förstår jag hvarför der fejades och gjordes sä fint i
—t. Alla må bra der.

— Tack! sade hon och nickade; men det ryckte
så besynnerligt i de stora, svarta ögonen, och hon såg
öfverhufvud inte ut som man bör, när hvarje pust från
lokomotivskorstenen för en närmare dem man har kärast
i verlden.

Hon var ensam i sin kupé hela vägen. Vid
stationerna satt hon och skref i en liten anteckningsbok och
tittade pä en fotografi; men ju närmare vi kommo hemmet
desto blekare blef hon, och vid —holm, nästa stationen
till —t, låg ett sådant uttryck af ångest öfver hennes
vackra ansigte, att jag blef rädd och höll på att fråga
om hon var sjuk.

Midt emellan —holm och —t ligger den långa bron
öfver Stentorpasjön, väl sina åtta fot öfver vattnet. När
vi voro ungefär midt på bron skar ett afgrundsskri genom
vagnarnas rassel och då jag tittar ut flackar en öppen
dörr fram och tillbaka i andraklassvagnen . . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free