Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - VII. »Vankelmod bor under de liljekullar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’•vankelmod bor under de liljekullar". 171
annan för evigt! Åhnej, han hade allt rätt den
frun-timmersförständige biskopen, som skref att »vankelmod
bor under de liljekullar».
Helst skulle jag velat bränna upp boken; men det
gällde att fria mig sjelf från misstanken att ha vållat fröken
Bettys död. Jag förmådde ej bringa hennes minne offret
af min tystnad, utan visade gamle stinsen boken och bad
honom ej längre tro att hans dotter fallit ut genom att
luta sig mot »den vårdslöst stängda» kupédörren.
Men jag ångrade mig då jag såg det förfärliga
intryck den gräsliga sanningen giorde på den gamle. Jag
trodde att den skulle döda honom på stället, och jag
ansåg mig som en usling för det jag till mitt eget
rättfärdigande ökat hans sorg. Slutligen reste han sig och
räckte mig handen samt hviskade:
— Förlåt mig, Blomdahl; men var så barmhertig
och låt Blixtberg ingenting veta om detta! Det skulle
döda den stackars gossen. Jag skall laga ändå att
Blomdahl inte får något men af de obefogade misstankarna.
Emellertid ser herrn att det inte alltid är så säkert,
när unga, varma hjertan svära hvarann sin tro »för evigt»,
och är det då en jungman till, som flackar jorden rundt...
På hemvägen till »anstalten» såg jag något vid ett
back-krön, som skymtade hvitt och blått under ett
dverg-träd, hvilket mödosamt klängde sig fast vid klipporna
härute. Det hvita hade starkt tycke af Marias klädningslif
och det blå såg nästan ut som en jungmans tröja. Så
lade sig plötsligt en blå bård af bredd som en jungmans
arm omkring det hvita, och färgerna flöto i detsamma
allt trängre och trängre tillsammans. I förening med
purprade läppar och röda kinder borde det hela bilda
en nätt trikolor, af det slag, som, trots alla skrämmande
missvisningar, alla varnande exempel, går segrande genom
verlden generation efter generation så länge ännu unga
hjertan klappa och unga sinnen glöda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
