- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
173

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - VIII. En ko på banan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en ko pä banan. 180

armar och mumlade: »Julia, min älskling, sitt stilla! Der
kan komma ett stycke af det exploderande lokomotivet
och slå ihjel oss, om vi gå ut!»

I nästa vagn sutto en ung herre och en ännu yngre
dam. De voro gamla bekanta och tydligen mycket
intresserade af hvarann. Vid föregående station hade de
dock kallat hvarandra för »ingeniöri och »fröken» och
varit så cirklade som helst. Nu låg hon emellertid hälft
afsvimmad rakt midt i hans famn och han gjorde sig
ingen brådska, det odjuret, att för henne klara den
ofarliga situationen, fast han ju borde vetat att det inte ingår
i lokomotivets diet att explodera och kasta sina stumpar
hundratals alnar omkring sig, om han nu var något till
»ingeniör».

Der hade varit en kurva på banan och i den kurvan
hade stått en ko tvärs öfver skenorna. Föraren hade
gjort hvad han förmådde för att rädda hennes lif, men
hade fått se henne för sent. Han hvisslade och hvisslade
med ånghvisslan så han kunnat hvissla ut femton gamla
landsortsaktriser. Men en rödgrimlig ko har ändå
styf-vare nerver.

Och nu låg hon der på banvallen, stackars kossa,
krossad, ohygglig att skåda, med mörkröd blod rinnande
på den ljusröda, glansiga huden. Det hade nog varit
■ett litet vackert kräk, men nu var hon värre tilltygad
än ett kungligt läroverksförslag när det kommer tillbaks
från andra kammaren.

— Du skall inte lida mera! utbrast en ung, hygglig
yngling i studentmössa, och raskt drog han sin slidknif
och skar mödosamt halsen af kon.

— Hvarför gjorde harrn dä? sa eldären.

— Naturligtvis för att förkorta det arma djurets
plågor, tyckte studenten och hade tårar i ögona.

— Jaså, på det viset; men si nacken va af förut,
anmärkte föraren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free