- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
174

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - VIII. En ko på banan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

174 en ko pI banan.

Den unge, hygglige mannen sökte i hast upp sin
kupé och kikade inte ut vidare.

Men i stället hade en annan person uppträdt på
skådeplatsen. När vi tittade upp, stod en gammal mager,
eländig gumma med af fasa vidt uppspärrade ögon och
stödde sig mot det klena stängslet omkring banan. Hennes
kläder — ett smutsigt linne och en kjol med oräkneliga
lappar, delvis skylda af ett smutsigt förkläde —• täckte
illa den skelettartade gestalten; hon darrade i hvar lem,
de tunna, gråa hårtestarna flögo vildt omkring det skrumpna
ansigtet, och tårarna sköljde de vissna kinderna då hon
skrek:

— Mm kol Min kol

Den som någon del af sitt lif bott på landet, vet
väl hvad den fattiges enda ko vill säga. Hon är
resultatet af kanske tjugoåriga ansträngningar, hon är långa
försakelsers sparbössa, det mångåriga hoppet realiseradt,
den enda nämnvärda tillgången i boet; hon är den armes
och ödmjukes enda stolthet, skiljemärket mellan honom
och de som äro ännu fattigare. Och nu låg hon der
krossad, död, förbi.

Så kom den unge ingeniören, röd och varm. Det
är möjligt att den skälmen fann sitt intresse vid att hålla
den unga fröken i en stunds ovisshet om lokomotivens
lefnadsvanor; huru tuber och rör i ett menniskobröst äro
beskaffade, tycktes han i alla händelser ha en smula reda
på, för när han fick se gumman, drog der liksom en
imma framför hans unga, glada ögon. Så vände han
ryggen mot tåget, tog upp en sedel ur sin portmonnä
och gick ett par steg mot den gamla liksom i smyg.

Men hastigt ändrade han sig, ryckte af sig hatten,
kastade sedeln i den och sträckte sedan ut den mot
passagerarne:

— En ny ko åt den gamla I

Kanske hade di inte så mycket listor för Magdalena-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:52:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halleborg/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free