- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
177

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - IX. När tåget gått ut från stationen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

177 när tåget gått Ut frän stationen.

— Asch, jag menar om teatern var bra?

— Åhja, sä der. Två, som tillfredsställde ganska
liöga anspråk, lika många, som hade en aflägsen aning
om hvad de skulle göra, och sä butikfröknar och
bar-Tserarebiträden eller kypare eller hvad de nu varit för
resten. Alldeles som det brukar vara vid
landsortssällskapen.

— Hm, ja, det är märkvärdigt att det skall vara
så svårt att spela komedi när det står tryckt på affisch
och alla veta om det. Det, som annars hvarenda menniska
kan göra midt i rama hvardagslifvet, och göra bra så
^tt det rigtigt går i folk.

— Väl inte på jernvägen? Der gör ju hvar och
>en det beqvämt för sig och generar sig inte.

— Jo, det ska han se! Jag har inte sett så’na
»nyanseringar», som det heter i recensionerna, i all min
tid, som jag har sett på folk, när tåget gått ut från
stationen.

Aldrig i mitt lif glömmer jag när fabrikör L. i—ås
skulle ut och resa. Två pigor och frun och alla barnen
nere vid stationen, förstås. Och der stodo de vid
waggon-fönstret och hängde, så en kom hvarken ut eller in.

— Hå hå ja ja, det blir tungt att vara frän hemmet
i fyra hela dar! suckade fabrikören och säg ut som om
han haft all verldens vedermöda i bröstfickan.

■—• Men var det då alldeles nödvändigt att du reste
sjelf, Gustaf? sa frun deltagande.

— Absolut, min älskling, de der nya kranarna måste
jag välja ut med mina egna ögon. Herre Gud, hvad
jag far ledsamt! Ingen att tala med, bo på hotell, borta
från dig och barnen! Nå, det är ju för er jag sträfvar,
det far vara min tröst, men grymt är det att af pligten
piskas ut frän sitt lyckliga hem sä der!

Det der lilla talet hade jag, förstås, inte tid att
höra pä en gång; jag snappade upp ett par ord dä och
Sigurd, Fideikonimissarien.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free