- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
179

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - IX. När tåget gått ut från stationen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

187 när tåget gått ut fRän stationen.

— Ändtligen, ändiligen Lotta! Jag trodde aldrig
dessa fyra eländiga dar skulle ta slut, men så länge jag
orkar måste jag sträfva för min familj.

Roliga äro också bekanta, som familjevis varit och
helsat på hvarandra. Hela värdfolket med barn och pigor
och informator ska naturligtvis ned till stationen, och der
surrar då som i en bikupa:

— Tack, älskade Lovisa, för dessa oförgätliga dagar.

— Gör om ’et så ä ni snälla. — Att få se ert
förtjusande hem. — Aldrig ska vi glömma er vänlighet.

— Det blir förbaskadt tomt efter er. — Min söta lilla
rara Lova. — Vi komma att gå derhemma och ledas
vid. — Tack, tack! Adjö, adjö! — Glöm inte bort
oss. — Älskade Lovisa har du lagt pepparkakor i
hattasken också! —■ Fick du beskrifningen på marengerna?

— Adjö! — Adjö!

Och allas ansigten skina och stråla af vänskap och
innerlig välvilja. Men ibland är knappt tåget ute af
stationen, innan de kära gästerna slå sig ned pä soffan
med en kraftig duns och se tråkiga och sura ut och säga:

— Gudskelof att det här är öfver! — Hade vi
trott det, skulle fan rest dit. — Ja, di hade det rigtigt
pjaltigt. — Jag var rädd han skulle vilja låna pengar
af dig. — Och så gammal hon har blifvit. — En rigtig
hexa. — Deras välsignade kalfstek står mig ännu i
halsgropen. — Ja, nu ha vi dem naturligtvis öfver oss till
sommaren, när de fara förbi på väg till söta svärmor.

— Det blir lögn; vi resa bort.

För en femton är sen förlofvade sig unge patron
Skalberg på Gysinge med rike garfverifabrikörens fröken
i Lemnerås. Herre Gud så sött det var, när hon följde
honom till stationen, då han varit och friat och fått ja.
De hviskade och kröpo tätt, tätt ihop i sjelfva kupé-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free