- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
181

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - IX. När tåget gått ut från stationen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

när tåget gått ut frän stationen.

i8i

glad så, och det skall mamma också vara. Var inte
ledsen för mej! Jag kommer nog igen, ja, det gör jag
säkert.

— Om du visste, hvilken tröst det är för mig att
se dig så stark och lugn, min egen gosse, mitt allt i
verlden, snyftade gamlafrun värre.

— Ja, kära mamma, visst är det ledsamt att skiljas,
men jag är så fasligt lugn och glad så.

När jag sen kom in i kupén låg han framstupa på
bänken och grät som om hjertat velat brista, bara tåget
gått ut från stationen . . .

För unga menniskor, som hålla af hvarann, är tåget
en svår inrättning, då den ene reser och den andre blir
qvar. När det går så går det, och man klifver inte
upp på fotsteget och håller lilla handen, som i de gamla
kaleschernas tid.

Jag har sett många frågande, bedjande, förtviflade
blickar från unga herrar, som stått på perrongen och
kastat ögon åt ett fönster med flicka i. Och flickorna,
de markattorna, ha ibland, förstås, ingenting låtsats
begripa. »Nej verkligen!» — »Ah, är det möjligt?» —
»För all del, herr notarie, en liten blomma ur buketten
håller jag visst inte på.» — »Ni ska få se att det blir
regn», snattra de till höger och venster och se fasligt
likgiltiga ut.

De unga männen göra klokt i att inte med samma
gå åstad och skjuta ihjel sig för den der kylans skull.
Det har händt i min praktik att den tinat upp fort nog
när de blifvit för sig sjelfva, och att flickungen gått ut
på vagnens plattform och fått en fuktig glans i de små
ögonen, och kinderna ha brunnit, och blicken har trånande
sökt sig tillbaka, och ett par små smala fingrar ha skickat
en pinfärsk slängkyss utåt linien — bara tåget väl gått
ut från stationen . . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:52:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halleborg/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free