- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
184

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - X. En bröllopsfärd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

184 en bröllopsfärd.

— Kom med upp till mig så länge, fa vi se om^
Ella har något att bjuda på, sa häradsskrifvarn.

Och det måtte gubbens vackra dotter visst haft, tjr
ibland glömde ingeniören sig qvar der hela dagen och
lät tågen gå som de ville. Nå, de flesta af hans resor
voro då inte sä värst angelägna, och fröken Ella hade
ett par ögon, djupa och blå och milda, som nog kunde
hålla en karl qvar.

Månsson, stationskarlen, sa, att när Elghamrakusken
kom körande för att hemta vid stationen, kom hon alltid’
ut på altanen till gubbens hus vid stationstorget.
Kom-då ingeniören ensam och reste förbi, då nickade hon och
log och stod der som en herrans engel, så att ibland
var han rent inte menska att åka förbi, utan måste upp
och helsa. Men kom der mamseller och kappsäckar och
bråte, då blef hon likblek och gick fort in i rummen igen.

Då, på en gång som man vänder en hand, blef ingeniör
Armstång stadig och ordentlig, reste sällan bort och då
alltid till ett och samma ställe, en liten station nere i:
Skåne, der han hemtades af kusk med vapen i knapparna
och på slutet också af en fröken, som nästan var ett
barn ännu, men likväl en af de fagraste qvinnor jag skådat,,
mörk som han sjelf, med blixtande, svarta ögon och
likväl en hy lika vacker som Marias der, fast hon är som.
en lintotte i hufvet’.

Detta var på hösten i September. Nästa vår var
allt klart, och en qväll i början af Juni stod ingeniör
Armstång som brudgum med den vackra fröken som fru.
vid armen på perrongen vid den lilla skånska stationen,,
och en gråhårig, fasligt förnäm gammal herre, som stinsen
kallade för baron, tog dem i famn gång på gång, och
en gammal fru grät och log om hvartannat, och tärnor
och marskalkar stodo bredvid med kransar på bröstet,,
och bruden gick ur famn i famn till ett par tjog äldre
och yngre damer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free