Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - X. En bröllopsfärd - XI. All right
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l86 all elght!
upp i djupet och står i fradgande skum, för att snart
återigen visa en jemn och glittrande yta; det andra är
som kristallen den fina, som endast har ivå val: att
blixtra i skönhet och att krossas i smulor, och dem skall
man inte resonnera för mycket med, om man ej håller
af dem såsom yppersta klenoden i eget hem.
Den unga, sköna bruden stod vid det sargade stoftets
sida, och tår pä tår rullade nedåt de darrande kinderna,
medan de mörka ögonen stodo stelt fastade på fröken
Elias ansigte.
— Ingenting skall kunna utplåna detta hemska minne
från vår bröllopsdag, snyftade hon. Hvilken gräslig
olyckshändelse! Så ung och skön och ljufl Kände du henne,
Gustaf?
— Ja . . . något litet, min älskade . . . mumlade Gustaf
Armstång, blek som döden.
XII.
All right!
Julen är en backe, på hvars krön de tvåbenta
last-dragarne dock få blåsa ut en smula, hur sträfsamt de
än annars ha det.
Och från den backen ser man mycket, som man
annars inte varsnar i hvardagslifvets släp och slit. Man
ser födelsesocknens kyrka med ljusskimrande fönster i
sitt bleka, nattliga snödok; det hjelper inte om man
numera aldrig går i Guds hus, man ser henne likaväl med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
