Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - XI. All right
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
all eight!
187
själens och minnets öga. Man ser far och mor i det
gamla hemmet; det hjelper inte om de slumra i mullen
för längesen; på julafton träda de fram som förr. Man
ser sig sjelf, liten, glad, kärleksfull och oskyldig; det
hjelper inte om man åkt aldrig så fort på lifvets
allfari-väg, så att vägsmutsen stänkt upp i både hjerta och
öga, och känslorna svalnats af och tanken blifvit bitter.
Vid juletid tona ekon i luften, gamla, kära, kända toner,
ekon från längst försvunna dar.
Och dessa ekon locka med underbar magt vår håg,
•de tränga öfver berg och dal, öfver Nordsjö och Atlant,
långt bort i nya verlden, genom år af glömska och
skills-messa; och derför är det så trångt på jernvägarna dagarne
före jul, och derför inbringa banorna så mycket i
December, och derför blandas dä så ofta på tågen de vanliga
ifriga: »Ä’ kappsäcken mä?» »En ska fa si det töar»
med ett kraftigt »AU right»; ett »All right» på
småländska eller skånska kanske, men ett »All right» i
aUa fall.
Det är svensk-amerikanare, som komma hem på
julbesök; och det är nog så, att de som komma hem
så der vid julen, de ka det också »All right», allt klart,
allt i ordning, ty de tusenden, som gå under derborta,
som på juleqväll blott ha en tårfylld blick och smärtsamma
tankar att skicka öfver till gamla Sverige, dem far man
aldrig höra af.
Det var torsdagen före ’jul på morgonen, och
julafton var på lördag. Julresandet hade redan kommit i
full fart. På perrongerna knuffades fina julgäster i pels
och med qvitto på fyra eller fem stycken kolly bagage
med blygsamma figurer i tunna, slitna öfverplagg och
resgodset i ett litet knyte i waggonhyllan och säkert intet
utom sig sjelfve att ge i julklapp ät de kära, de reste
till. Det var snöyra och blåsten smällde med kupé-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
